Fula saker

Jahapp. Det var ju ett tag sen något blev skrivet här! Antar att detta statement (jag har inget svenskt ordförråd tygligen) borde följas av ett "sorry, jag har haft så mycket för mig, haft jääääätttemycket plugg." (går ju på Södra Latin, andra året, etc etc). Men nej. Det vore att inte tala sanning. Men hur lyder sanningen? Jo, såhär:

Jag lider av moraliskt förfall. Jag pluggar ingenting. Jag gör inga hemuppgifter. Jag skiter i läxorna. Vad gör Saskia på sin fritid? A) Pluggar. B) Festar galet C) ingenting, rien, na.da. (Rätt svar: C)

Och jag vet inte varför det blir såhär. I tidningen står det om Vårdepression - ett slags fenomen för oss i Nordiska länder. Vi har ju tydligen brist på sol och när den väl kommer i stora mängder reagerar våra kroppar mystiskt och vi blir deppiga. (Det här kan måhända inte vara det som stod i tidningen, men i min världen stod det så...). Kanske är det det jag har drabbats av?

Några dagar senare läste jag tidningen igen. "Skaffa barn - slipp deprissionen". Tydligen är det jävligt smart att skaffa barn i rättan tid (typ vår) för att slippa deppigheten. Men alltså, va? Jag har ju ingen pojkvän. Och jag vill inte adoptera... än i alla fall. Nä, den lösningen får vara.

Men ok, jag kanske bara är himla lat? Det är man ju ibland. Kan det vara helt ok att då och då tillåtas vara Homer Simpsson när man inte är i skolan? (=ligga på soffan. Ev. resa sig och äta donuts ibland). Jag kan inte lösa ut trasslet från mina tankegångar men det kanske får vara.Var bara tvungen att skriva lite!


Nu över till nåt helt annat...

BILDSPAM!